Illustratören Marcus-Gunnar Pettersson och typografen Maja K Zetterberg

"Jag har en process som kan försvåra arbetet ibland..."

Hur känns det att rita diplomet till den som får världens största barnbokspris? Möt illustratören Marcus-Gunnar Pettersson som fick uppdraget att skapa diplomet till årets ALMA-pristagare Wolf Erlbruch.

Berätta om dig själv, vem är Marcus-Gunnar?
Marcus-Gunnar är en ganska så enkel person som tycker väldigt mycket om att rita.

Hur tänkte du när du fick frågan om att göra årets diplom?
Samtidigt som jag fick frågan om att illustrera ALMA-diplomet hade jag faktiskt en dipp. Prestationsångesten var hög och jag kände att "allt jag gör blir fult". Föreställde mig att andra runt omkring skrattade åt allt jag gjorde och sa "han där, kan ju inte göra böcker, han kan inte rita". Att jag kanske skulle låta bli att göra bilderböcker. Ja, många känner kanske igen sig i denna känsla som jag hade jag just då. Vilket vände när jag fick ett så hedersfullt uppdrag! Jag blev otroligt glad och tacksam! Det var någon slags bekräftelse på att jag kanske är på rätt spår trots allt.

Beskriv den kreativa processen!
Jag har en process som kan försvåra arbetet ibland och utgår mycket ifrån ett slags slump. Som när jag spiller ut en kopp kaffe och skissar upp motivet från konturerna av fläcken. Det börjar med en idé om innehåll, men sedan får fläcken avgöra komposition och improvisation.
Jag började med att läsa Wolf Erlbruchs böcker och titta på hans bildvärld. Tyvärr kände jag inte till hans verk före tillkännagivandet. Jag är glad över att jag fått upp ögonen för en för mig ny fantastisk illustratör och författare. Ganska snabbt såg jag en röd tråd i berättelserna om djurens betydelse. Poetiska, humoristiska djur i kläder. Jag tyckte även att bilderna var musikaliska och hade ett djup.

I början fick jag många idéer, men ingen kändes bra. Men efter mycket tvivel och ett samtal med Maja K Zetterberg som gjort typografin, kom vi fram till att de tidigare diplomen ju bygger på en idé och inte författarskap. Så jag läste böckerna igen. Floden i Anden, Döden och Tulpanen blev central. Jag såg framför mig en bild där djuren med olika egenskaper sitter och spelar på olika instrument. Och sedan flyter noterna/tonerna iväg och knyter an till det poetiska och musikaliska. Senare läste jag en intervju med Erlbruch i DN där han säger att han vill att hans bilder ska vara musikaliska. Från några olika kaffefläckar skissade jag upp fem motiv, valde den som kändes bäst. Trodde jag. Bilden visade just djur i kläder som spelar instrument medan tonerna flyter iväg och i änden sitter anden och döden och lyssnar. Den blev klar, men kändes inte bra så jag gjorde fem skisser till men det slutade med att jag bestämde mig för den första. Många detaljer blev det och det var viktigt för mig att allt skulle kännas genomarbetat. Sedan åkte jag till Stockholm med originalet och Maja la sin magi på pappret och vipps var det klart!

Vad var svårast och vad var lättast?
Svårast var att hitta en idé och bestämma vilket spår jag skulle ta. Men när beslutet väl var fattat var det bara att rita och drömma sig bort i bildvärlden.

Hur kom det sig att du valde illustratör som yrke?
Det känns inte riktigt som ett val utan en fors som jag åkt med på.

Du har illustrerat flera böcker där andra skrivit texten, senast ”Vi letar skatt”. När får vi se din egen berättelse?
Jag kommer att arbeta med några i sommar och resten av året faktiskt! Vi har precis fått barn så jag tar de stunder som ges. Sedan ger ju detta med barn mycket inspiration också, många egna minnen som väcks till liv från den egna barndomen. Att skriva själv är nytt men förläggarna jag haft är fantastiska och alla från de olika förlagen vill hjälpa mig att få till något eget. Jag är peppad, viljan finns, jag ska bara hitta tiden.

Vad har du på gång just nu?
Jag är nybliven förälder, det är det viktigaste. Sedan håller jag på att göra färdigt "Det Magiska Stoftet" skriven av Stefan Casta som ska ges ut i höst. Senare kommer jag att börja med några egna böcker för flera olika förlag. Hälften är i och för sig på obestämd tid. Jag ser fram emot resten av året, det känns lite som att det är nu livet börjar. Kanske är det sommaren som gör det.