All the activities displayed by the Bookmobile made me feel very important as a child, it was an experience that marked me in a positive way. For the first time in my life I was able to have story books and belong to a club that brought me new experiences. I learned to know books, to use them under certain rules, to use a library, and to feel important, stimulated and taken care of.

Banco del Libro har cirka trettio anställda, en utvecklingsfrämjande mix av åldrar och professioner.

Banco del Libro har tilldelats bl. a. IBBYs ASAHI Reading Promotion Award 1988 och IFLA’s Guust van Wesemael Award 2003.

”All the activities displayed by the Bookmobile made me feel very important as a child, it was an experience that marked me in a positive way. For the first time in my life I was able to have story books and belong to a club that brought me new experiences."

 

I bergsbyar och cyberrymd

Tänk er en man och en mula som strävar upp för en slingrig bergsstig. Mulans ena packficka är fylld med böcker, i den andra ligger en bärbar dator. Till de isolerade byarna i Anderna kan man bara ta sig till fots eller ridande. Bibliomulas är en av de nödvändiga verklighetsanpassningar som är utmärkande för Banco del Libro. Numera är mulorna inte enbart vandrande bibliotek utan sätter också byborna i kontakt med modern teknik och kommunikationsmöjligheter – de fyrfota medhjälparna har blivit cybermulas.

Från institutionens kontor i Venezuelas huvudstad Caracas är det inte långt till barnen i kåkstäderna som omger stadskärnan. Banco del Libro når också ut till avlägsna och otillgängliga delar av Venezuela med böcker och läsfrämjande arbete genom att finna samarbetspartners och skapa distributionsstrukturer där för ändamålet lämpligaste fortskaffningsmedel nyttjas. De platta, vidsträckta jordbruksbygderna flyger man till, eller spenderar många timmar i bil på extremt dåliga vägar. För transporter till samhällen i Amazonas, som bara nås vattenvägen, trafikeras Orinocofloden av bokbåtar, bibliofalcas.

Det startade med en bokbank 
Banco del Libros historia börjar efter diktaturens fall 1958. I ett försök att förbättra standarden på landets skolundervisning initierade en grupp volontärer ett utbytesprogram för läroböcker för att stödja den stora del av befolkningen som saknade resurser. Resultatet gav institutionen dess namn; Banco del Libro betyder bokbanken. Utbytesservicen Canje som startade 1960 spelar fortfarande en stor roll: under åren 2000-2005 byttes 25 000 läroböcker, vilket betyder en stor besparing för skolbarnens familjer. År 1960 fastslogs också Banco del Libros initialt grundläggande mål: att stödja återuppbyggnaden av landets utbildningssystem, förbättra kvaliteten på läromedel och att främja läsning bland barn och unga.

De följande tio åren arbetar Banco del Libro intensivt med läromedelsutveckling: håller seminarier, katalogiserar läromedel och formar utvärderingskriterier. Man bygger upp skolbibliotek i Caracas och andra delar av Venezuela och designar också det offentliga biblioteket Mariano Pícon Salas i Caracas, som blir modell för landets folkbibliotekssystem. De bibliotek och biblioteksnätverk Banco del Libro skapar under denna period övergår successivt till det framväxande nationella bibliotekssystemet respektive utbildningsministeriet – Banco del Libro initierar och driver fram plattform efter plattform för att sprida böcker till barn och unga.

Bättre böcker till fler barn 
För att öka den närmast obefintliga tillgången på kvalitativ skönlitteratur för barn och unga startade Banco del Libro 1978 förlagsavdelningen Ediciones Ekaré. Idag är Ekaré ett av världens främsta spanskspråkiga barnboksförlag och har avknoppats från institutionen och drivs som fristående verksamhet.

För att ytterligare stimulera den nationella barnboksproduktionen instiftade Banco del Libro 1980 utmärkelsen Los mejores libros para niños (Barnens bästa böcker). År 1976 öppnade Banco del Libro Venezuelas första barnbokhandel som fortfarande drivs i institutionens lokaler i Caracas. Där är också dokumentationscentret som invigdes 1974 placerat. Som det första i sitt slag i Latinamerika har centret varit kärnan för utveckling och spridning av barnlitteratur på hela kontinenten och tjänat som modell för andra länder. Dokumentationscentret har idag mer än 20 000 barn- och ungdomsböcker och en samling av 10 000 andra dokument för forskare och studenter.

Banco del Libro arbetar på många olika sätt för att skapa läsande miljöer och sammanföra människor och böcker. På 70-talet initierades hembaserade bibliotek som ”La Urbina” i barrio Petare och redan 1968 startade Banco del Libro bokbusservice till låginkomstområden, som Caracas stora kåkstäder. Man besökte då också fängelser – och berättar med förtjusning att det enda som några rymmande interner tog med sig från anstalten var böcker lånade från bokbussen!

Ett av de barn som varje tisdag eftermiddag satt på torget i barrio 23 de Enero i Caracas och väntade på bokbussen var Victor Diaz, nu verksam inom museivärlden med design och utställningsproduktion.

På 2000-talet 
Banco del Libros verksamhet har förändrats sedan starten, läromedel står inte på agendan längre. Att sprida läslust och öka barns tillgång till böcker är förstås fortfarande en huvudangelägenhet. Under den första halvan av 2000-talet har Banco del Libros initiativ mångdubblat antalet barnbibliotek i Venezuela: 33 nya bibliotek i 24 delstater. Man har startat ett flertal nya projekt, bland andra Tendiendo puentes con la lectura (Bygga broar med böcker) och De la lectura a la escritura (Från läsning till skrivande) i tre av Caracas mest utsatta områden. Ytterligare ett exempel är Le@mos som undervisar lärare och elever från skolor i låginkomstområden hur man använder Internet och CD-rom.

Bokbussarna är en viktig ingrediens i ett av Banco del Libros pågående projekt: med tre bussar når Refréscate Leyendo (Uppfriskande läsning) ett trettiotal skolor i Caracas och 11 stater runt om i landet med workshops för lärare och bibliotekarier, högläsningsstunder för barn samt bokdonationer.

Banco del Libro kännetecknas av gränsöverskridande på många plan. Anställda som ansvarar för redaktionsarbete eller teoretiska kurser deltar också direkt i projekt: följer med bokbåten, fraktar högtalaranläggning till berättarstunder i Caracas kåkstäder eller åker med bokbussarna.

Verklighetsanknytningen är väsentlig. Med pragmatisk hållning anpassar Banco del Libro sina projekt efter behov och förutsättningar. Efter översvämningskatastrofen i Vargas 1999 när tusentals människor dog, hus förstördes och många barn blev föräldralösa, utvecklades Leer para vivir (Läsa för att leva). Det var den första latinamerikanska erfarenheten av bibliotherapy, att använda litteratur som redskap för att lindra de individuella och samhälleliga trauman en naturkatastrof innebär.

Läsa för att leva
Leer para vivir är ett av Banco del Libros mest betydelsefulla nutida projekt, det erhöll IFLA’ s Guust van Wesemaelpris och har fungerat som riktlinje för andra länder: Colombia, El Salvador och Thailand efter tsunamin. Projektet är också ett bra exempel på Banco del Libros förmåga att få ett samhälle eller stadsdel att överta ansvaret för ett projekt. Boklånesystem och bokklubbar som startade år 2000 drivs fortfarande av volontärer bosatta i Vargas. Att ursprungliga klubbmedlemmar, nu universitets-studerande, kommer tillbaka och pratar om böcker med yngre syskon och grannbarn vittnar om Leer para vivir djupverkan.

”Allt stort som skedde i världen, skedde först i någon människas fantasi, och hur morgondagens värld ska se ut beror till stor del på det mått av inbillningskraft som finns hos de där som just nu håller på att lära sig läsa. Därför behöver barnen böcker.”

Orden är Astrid Lindgrens. Banco del Libro har samma tilltro till böckernas betydelse. Hela deras verksamhet utgår från tanken att läsning spelar en central roll för den emotionella, intellektuella och sociala utvecklingen hos barn och unga. María Beatriz Medina, Banco del Libros verkställande direktör, talar om böckerna som en nyckel, ett fönster mot den sociala omgivningen och världen, ”vi tror på att böcker kan förändra”. Även om Venezuela har en hög andel läskunniga, cirka 93 %, så är de sociala och ekonomiska kontrasterna stora och många lever i illitterata omgivningar.

Forskning och utbildning
Sedan det nationella folkbibliotekssystemet inkorporerat många av institutionens pionjärprojekt i sin verksamhet och skolbiblioteksnätverken övertagits av utbildningsministeriet, satsar Banco del Libro idag, jämsides med det egna direkta läsfrämjande arbetet, på forskning och utbildning. För att mångfaldiga den erövrade kunskapen arbetar institutionen på olika nivåer. Man dokumenterar projekterfarenheter och ger ut ett antal publikationer om barn- och ungdomslitteratur och andra media; rekommendationer, läsguider, ny forskning etc.

Institutionen arrangerar utställningar och seminarier, även internationella, och erbjuder workshops och kurser. Den 150-timmarskurs för läsfrämjare som
Maria Beatriz Medina, chef för skapat ges både på institutionen och som onlinekurs via webbplatsen. Tillsammans med Universidad Autònoma de Barcelona och Fundación Germán Sánchez Ruipérez i Spanien har Banco del Libro dessutom inrättat en magisterexamen i barnlitteratur online.

Ett vinnande koncept
Att pröva metoder, bygga modeller och sprida kompetens är kärnan och styrkan i Banco del Libros koncept. Institutionens påverkan på Venezuelas hela barnlitterära fält, och dess stora betydelse för utveckling och spridning av läsfrämjande metoder i Latinamerika, har sin grund i verksamhetsbredden och den innovativa inriktningen, i drivkraften att implementera projekt och erfarenheter i samhällsstrukturerna. Och inte minst i förmågan att entusiasmera och inspirera människor såväl inom i de egna projekten som i läsfrämjande organisationer över hela världen.