Shaun Tan. Photo: Stefan Tell

Mötet med en skapande människa

”… jag tänker ofta på ord och bilder som motpolerna i ett batteri, där i gapet mellan att berätta och att visa uppstår en spänning. För att sluta kretsen måste läsaren använda sin fantasi...”
Shaun Tan

Shaun Tan är bildberättare och författare. Han föddes 1974 i västra Australien och växte upp i en förort till Perth, en stad som han själv beskriver som världens mest avlägsna plats, mellan en vidsträckt öken och en ännu mer vidsträckt ocean.

Som son till en invandrad kinesisk far och en australiensisk mor upplevde han sig själv som annorlunda under sin skoltid, men sågs alltid som pojken som kunde teckna bättre än någon annan. Sina gymnasieår i Perth tillbringade han på ett konstprogram för speciellt begåvade elever. Samtidigt fick han sina första illustrationsuppdrag. I mitten av 1990-talet avlade han en akademisk examen i konst, historia och litteratur vid University of Western Australia. Han lever nu i Melbourne tillsammans med sin finska hustru, Inari Kiuru.

Hans litterära verklista omfattar ett tjugotal boktitlar varav en handfull är helt egna verk. Han arbetar också med adaptioner av sina verk till animerad film, musik- och teaterföreställningar – liksom med fri bildkonst och muralmåleri.

Shaun Tan spränger berättandets gränser, tar oss till en plats bortom bilderboken, bortom seriealbumet, bortom konventioner och litterära hierarkier. Ja, bortom världen så som vi känner den. Läsaren möter ett berättande som tar hela medvetandet i anspråk. Det är inte bara böckernas formella gestaltning med sitt överdådiga bildberättande som flyttar läsarens upplevelse till en ny nivå. Man förs också dit av innehållets oerhörda mångfald som har beskrivits som ett eget kosmos. Läsaren engageras av Shaun Tans visuella världar och blir medaktör, som om man har snubblat in i någon annans dröm.

I Shaun Tans böcker är framtiden hopfogad av det förgångna. Läsaren möter sådant den vet och tror sig känna till men också fullständigt nya och häpnadsväckande företeelser. Retrofuturism kunde vara ett ord för denna flytande och platsöverskridande upplevelse.

Mötet med Shaun Tans böcker är mötet med en skapande människa som har en passionerad och villkorslös kärlek såväl till bilden och berättelsen som till sin egen vision. Shaun Tan ser varje bok som ett experiment i visuellt och verbalt berättande, ”som en fortgående undersökning av denna fascinerande litterära form”. Även om han inte explicit berättar för barn har han idén i bakhuvudet att åstadkomma något som ett barn kan förhålla sig till: ”Det är en bra princip för vilket konstnärligt projekt som helst – om ett barn kan relatera till det då är man antagligen på rätt spår”, menar Shaun Tan.

Redan i sin första större bilderbok, The Viewer (1997) med text av Gary Crew, utmärker sig Shaun Tan som en sann postmodernist och visar ett mästerskap i virtuos visuell gestaltning. ”För det nyfikna barnet i oss alla” står det som introduktion till The Viewer, som är en mardrömslik, science fiction-inspirerad lek med perspektiv, tid och rum. Resultatet blir kusligt och storslaget.

Shaun Tan framhåller vilket stort steg arbetet med The Rabbits (1998) innebar för honom på det personliga planet. Efter att inledningsvis inte ha lyckats få riktig kontakt med texten, skriven av John Marsden, fann han så småningom en lösning. Han presenterade, som han själv uttrycker det, ”… mer oväntade idéer för att bygga en egen parallell historia. Inte en illustration av texten, men någonting som kunde reagera symbiotiskt med den”.

Boken skildrar symboliskt Australiens koloniala förflutna, eller mer allmänt vad som händer när en högteknologisk kultur möter en som har sina rötter i naturen. Shaun Tan beskriver The Rabbits som en historia om makt, okunskap och miljöförstöring, men också som en mörk och allvarlig djurfabel, en berättarform som han menar att vi alla kan förstå. Den tydliga civilisationskritiken i The Rabbits återfinns ofta mer eller mindre uttalat i Shaun Tans böcker och är ett av hans grundteman.

The Lost Thing (2000) är en mångbottnad, surrealistisk berättelse om identitet och främlingskap men också om möjligheter. Vi möter här för första gången Shaun Tan som både textförfattare och bildskapare. Den återhållna texten omsätts i en storslagen visuell gestaltning, som skildrar det sällsamma mötet mellan berättarjaget, författarens alter ego, och en gigantisk varelse som är både klassisk maskin och levande väsen i samma kropp, ”the lost thing”. Redan här uppstår en spänning. Hur kan något så stort och spektakulärt vara borttappat? Ja, nästan osynligt för de flesta. Kan det vara en symbol för upphittarens upptäckt av sin egen inre potential? En fråga som blir ännu starkare när ”the lost thing” får komma hem till berättarens familj och föräldrarna knappt lägger märke till den.

Så staplas frågorna på varandra samtidigt som Shaun Tan spelar ut hela sitt register av konst- och industrihistoriska referenser. Vi möter historier inbäddade i historier. Kollagetekniken, med lager på lager av information, gör att varje sida bjuder in till ett närmare betraktande, till en egen upptäcktsfärd. ”Alla dessa element samverkar till att skapa en visuell berättelse som på samma gång är såväl enkel och tillgänglig som komplex och oåterkalleligt gåtfull, till och med för mig själv”, säger Shaun Tan. ”Det skulle inte fungera om jag förstod för mycket av den.

The Lost Thing har bl.a. satts upp som teater och finns också som film, 2011 belönad med en Oscar i klassen bästa animerade kortfilm.

The Red Tree (2001) bygger på barns och vuxnas benägenhet att beskriva sina känslor med hjälp av metaforer, t.ex. monster, stormar, solsken och regnbågar. I arbetet med The Red Tree ville Shaun Tan nå bortom klichéerna. Genom målade bilder utforskar han de expressiva möjligheterna hos dessa gemensamma fantasier. Från början, berättar Shaun Tan, hade han tänkt skildra även positiva känslor, men ju längre han kom i arbetet upptäckte han att ”de negativa känslorna – framför allt de som rörde ensamhet och depression – var så mycket mer intressanta ur både personlig och konstnärlig synvinkel.” Boken berättar i svindlande vackra tablåer, med starkt reducerad text och utan regelrätt handling, om en spröd liten flicka som på sin vandring hamnar i en rad olika och ganska skrämmande existentiella tillstånd och sinnesstämningar innan hon, tillbaka i hemmet, hittar en hoppets symbol – det växande röda lilla trädet i hennes eget rum.

I sin associationsrikedom rymmer denna öppna berättelse många identifikations- och tolkningsmöjligheter som inbjuder läsaren att skapa egna, nya, berättelser. Boken har bl.a. satts upp som teater och använts i terapeutiskt syfte för att förmå barn och vuxna med svåra sjukdomstillstånd att sätta ord på sina känslor.

Shaun Tans mest uppmärksammade och nyskapande bok, den brett upplagda, helt ordlösa grafiska romanen The Arrival (2006), är ett i alla avseenden enastående episkt verk. Här utvecklar Shaun Tan ett självbiografiskt tema som han ofta återkommer till; att vara annorlunda, att inte passa in, att befinna sig på osäker främmande mark. Som en symbolisk markering för det självupplevda har han gett sitt eget ansikte till huvudpersonen.

The Arrival handlar om en emigrantfamilj där fadern beger sig till ett nytt land och först efter lång tid återförenas med sin familj på den nya platsen. Hela gestaltningen är genomsyrad av den magiska realism som Shaun Tan så gärna arbetar med. Boken har formen av ett slitet fotoalbum med lätt sepiatonade blad fulla av svartvita tecknade bilder.

Den yttre ramen är stram; avresa, ankomst, mötet med det främmande och skrämmande, anpassning, återförening. Naturalismen bryts av magin i bilderna där fantastiska gestalter – okända djur och märkliga byggnader – blandas med det välbekanta. Detta grepp skapar starka mentala bilder, en införståddhet hos läsaren med invandrarens utsatthet. Läsaren drabbas av dramatiken som uppstår när man helt saknar ett språk för att uttrycka vad mötet med det nya, obegripliga och främmande verkligen innebär. Skyltarna är skrivna med tecken som ingen av oss kan dechiffrera.

The Arrival är ett mäktigt bokprojekt som tog fem år att förverkliga. Den lämnar ingen oberörd. Boken präglas helt av Shaun Tans beslutsamhet att aldrig någonsin kompromissa med sin vision. I den ordlösa världen vibrerar en djupt humanistisk ton, som är mycket kännetecknande för honom.

I sin senaste bok, antologin Tales from Outer Suburbia (2008), berättar Shaun Tan femton historier från sin uppväxt i förorten, som ofta, enligt Shaun Tan, karakteriseras som en banal, vardaglig och t.o.m. tråkig plats. ”Men jag tycker att den är ett fint substitut för den medeltida skogen i folksagan, en plats för det undermedvetna”, säger Shaun Tan, och utvecklar tanken på förortens dubbla vara: ett synligt och ofta lite förlöjligat vara och ett hemligt, osett.

Boken är infallsrik och genuin i sin berättarglädje. Den närmar sig den moderna myten, historier sprungna ur tillsynes triviala vardagligheter. Shaun Tan har här med en universell berättarröst författat längre texter som kombinerats med ett överdåd av bilder där maneret växlar mellan varje berättelse. Han släpper loss hela sin repertoar av konstnärliga uttryck: blyerts, tusch, färgpennor, måleri med olika medier, olika trycktekniker och – som i alla hans böcker – en häpnadsväckande och rik helhetsgestaltning av alla bokens delar ända ned till kolofon, innehållsförteckning och ISBN-nummer. Det är stor bokkonst, en viktig komponent i Shaun Tans förmåga att skapa visuellt storslagna bildberättelser med människan i centrum.