Henry Ascher
Om
Född: 1953
Bor: Göteborg
Ledamot i juryn sedan: 2012
Henry Asxher är barn- och ungdomsläkare och professor i folkhälsovetenskap. Han har arbetat på Flyktingbarnmottagningen i Göteborg och är idag verksam vid Göteborgs universitet och på Angereds Närsjukhus. Henry forskar och undervisar bland annat om papperslösa och ensamkommande barn och unga och mänskliga rättigheter med fokus på barns rättigheter. Ansvarar för närvarande för en forskningsstudie om ensamkommande flickor.
Vad betyder ett pris som Astrid Lindgren Memorial Award för dig?
"Barnkultur och barnlitteratur är så viktigt och priset bidrar till att höja dess status. Priset har stor betydelse världen över, och kännedomen om priset växer för varje år. Sedan är ju Astrid Lindgren och hennes arbete för barn på många sätt en stor förebild på många plan. Efter alla år som barnläkare har jag insett att hälsa är mycket mer än traditionell sjukvård. Kultur och litteratur, till exempel, är viktigt för människors hälsa."
Du är flerfaldigt belönad för ditt engagemang och dina insatser för barns rätt och mänskliga rättigheter. Vad är det som driver dig?
"Ett rättvisepatos. Det handlar egentligen om ett motstånd mot förtryck och orättvisor, att vi sätter oss på andra människor, att vi försätter andra människor i underläge. Det kanske har att göra med min familjs bakgrund. Mina föräldrar kom till Sverige som flyktingar undan nazismen före andra världskriget. Hela min pappas släkt dog. Mina morföräldrars tankar om rättvisa och att lärdomarna från nazismens härjningar är universella har jag burit med mig genom livet. Vi måste arbeta för att skapa gynnsamma förutsättningar för alla människor och förhindra att liknande övergrepp händer igen."
Hur hittade du fram till din egen läslust?
"Jag är uppväxt med mycket barn- och ungdomslitteratur, i en familj där allmänbildningen var viktig. Mötet med teatern var en annan ingång till läsningen. När jag gick i åttonde klass i Linköping, var jag med som statist i uppsättningen av Speleman på taket. Där blev jag fast. Under resten av högstadiet och gymnasiet såg jag mycket spännande teater."
