Författare. Katarina Kieris skrivande spänner över romaner, dikter och noveller och hon vänder sig till såväl barn och unga som vuxna. Har tilldelats Augustpriset för ungdomsromanen "Dansar Elias? Nej!", fått Tidningen Vi: s litteraturpris och Astrid Lindgrenpriset. Krönikör för tidningar och radio. Sedan 2015 hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet.
Född: 1965 i Luleå
Bor: Uppsala
Ledamot i juryn sedan: 2014
Vad är det roligaste med att sitta i juryn?
"Jag kan förstå om det låter präktigt, men det är faktiskt att få bredda sin kunskap om barn- och ungdomslitteratur världen över. Det är en gåva. Sedan är det förstås också väldigt fint att få lära känna de övriga i juryn, och att arbeta tillsammans med dem."
Och det svåraste?
"Ärligt talat - känslan av att jag alltid borde läsa mer. Och mer. Och mer."
Hur känns det inför varje tillkännagivande?
"Jag ser fram emot det, det är ju lite som att gå i mål efter ett långdistanslopp. Skillnaden är att det inte är vi i juryn som får medalj, utan pristagaren. När vi ska ringa upp och meddela beslutet sitter alla med handsvett och bultande hjärta, oroliga för att ingen ska svara, vilket andå på något mirakulöst sätt alltid sker. Själv börjar jag alltid gråta när Boel Westin berättar varför vi ringer."
Du skrev din första dikt när du var sex år. Visste du redan som barn att du ville bli författare?
"Nej, det fanns inte på kartan, jag trodde oroväckande länge att det inte var något som man bara kunde bli, i synnerhet inte jag. Jag behövde bli tjugofem och få mitt andra barn innan tanken slog mig att jag faktiskt kunde det."
