Hoppa till huvudinnehållet (tryck Enter)
Juryledamoten Maria Lassén-Seger

"Överraskade alla med att brista ut i sång."

Årets tillkännagivande blir det sista för juryledamoten Maria Lassén-Seger. Till sommaren tar hennes mandatperiod slut och efter tolv år i juryn det är dags att lämna stafettpinnen vidare. Här berätttar hon om minnen från juryarbetet och bjuder på boktips.

Snabba fakta

Ålder: snart 54

Bor: i en trähuslänga mitt i Åbo

Familj: maken Robert, sonen Arthur och hittekatten Haru.

Arbetar som: Servicechef vid Åbo Akademis bibliotek. Sen ett par år tillbaka docent i barn- och ungdomslitteratur vid Åbo Akademi. Forskar, föreläser och undervisar i barnlitteratur.

Ville som barn bli: Barnträdgårdslärare som det hette på den tiden, dvs förskolepedagog.

Kuriosa: Är med i en bokcirkel som heter Gafsorna. "Där går diskussionerna heta om det mesta."

Maria, hur känns det att lämna juryn efter tolv år?

"Vemodigt men helt rätt. Det är bra att man som juryledamot får möjlighet att jobba för priset på lång sikt, men efter 12 år är det nog dags att dra vidare. Jag är så tacksam över att ha fått vara en del av juryn. På sätt och vis känns det som jag fick ett ”eget” pris den dag jag blev uppringd och tillfrågad om jag var intresserad av att bli medlem i juryn. Fast först trodde jag att någon drev med mig."

När du tänker tillbaka på juryarbetet, vilka minnen poppar upp?

"Det är så mycket. Våra jurydiskussioner. Alla möten med författare, illustratörer och läsfrämjare. Att få besöka barnboksmässan i Bologna. Äta middag i Astrids Lindgrens lägenhet kvällen före tillkännagivandet. Samtala på scen med Meg Rosoff och med Jacqueline Woodson. Och roliga minnen från prisutdelningen! Wolf Erlbruch som fumlar med glasögonen och hur knäpptyst det blev i salongen när Isol överraskade alla med att brista ut i sång."

Vad har juryarbetet gett dig?

"Juryarbetet ger en unik utblick över världens barnlitteratur, att få samtala om den med de andra kunniga jurymedlemmarna. Våra samtal i juryn kommer jag nog att sakna allra mest. Likaså den kunniga kanslipersonalen som tar så bra hand om oss. Och så telefonsamtalet till årets pristagare, alltid lika spännande att höra hur de tar emot nyheten."

Och mest utmanande?

"Allt ovan utom telefonsamtalet! (skratt) Nånej. Men som jurymedlem gäller det att tänka på var i världen du står och arbeta så att priset kan uppfattas som ett pris till världslitteraturen för barn och unga. I övrigt gäller det att hålla läsmusklerna i skick. De första fem åren kändes det som att jag bara försökte läsa ikapp de andra."

Varje år överraskas pristagaren med ett samtal från juryn. Vilket telefonsamtal minns du bäst?

"Egentligen alla jag varit med om, för den stunden är bara så himla rolig och spännande. Men just nu minns jag Shaun Tan som stod och diskade, Meg Rossoff som blev helt tyst, Barbro Lindgren som blev så himla glad, Guus Kuijer som skyndade sig att lägga på för att han skulle till tandläkaren och Isols man som först inte ville väcka henne för att hon låg och sov. Ingen har precis suttit hemma och väntat på att telefonen ska ringa."

Varför är det viktigt att barn och unga får chans att upptäcka litteratur?

"Våra tidiga upplevelser formar oss och det vi läser som barn och unga sätter djupa spår. För mig är det självklart att litteratur och kultur är livsviktiga, vilken åldersgrupp de än riktar sig till. Litteraturen öppnar upp för fantasin, språket och upplevelser bortom det som råkar finnas rakt under ens näsa. För att barn och unga ska ha tillgång till litteratur behöver det vara möjligt för författare, illustratörer och läsfrämjare att arbeta seriöst och professionellt. Här tycker jag att ett pris som Astrid Lindgren Memorial Award gör stor skillnad."

Vad utmärker en bra barnbok för dig?

"Det skiljer sig ju från bok till bok, men det som får mig att haja till är nog när berättelsen bränner till och känns angelägen. Lennart Hellsing sa det så bra: det ska ”krasa mellan tänderna”. Stark språkkänsla är också viktigt, rentav viktigare än vad boken handlar om. Framför allt ska inte ärendet stå i vägen för berättelsen.

Slutligen, vad ska du göra nu?

"Jag ska fortsätta jobba med och för barnlitteraturen. Föreläsa, forska, skriva litteraturkritik och så vidare. Och varje vår ska jag sitta som klistrad vid datorn för att se vem eller vilka som får årets pris."

Marias väljer sina favoriter bland pristagarnas böcker:

"Det får bli en av varje författare/illustratör under min jurytid."

Baek Heena Moon sherbet

Bart Moeyaert: Kärleken vi inte förstår

Jaqcueline Woodson: The house you pass on the way

Wolf Erlbruch: Fru Meier – koltrasten

Meg Rosoff: I begynnelsen var Bob

Barbro Lindgren: Vems lilla mössa flyger

Isol: En anka är bra att ha

Guus Kuijer: Boken om allting

Shaun Tan: Berättelser från innerstaden

Kitty Crowther: Lilla döden hälsar på