ALMA-stråket

ALMA-stråket löper längs med Klostergatan i centrala Uppsala och leder till Stadsbibliotekets barnavdelning. Fem offentliga konstverk belyser vikten av kvalitativ litteratur för unga läsare genom att fritt tolka pristagarna Kitty Crowther, Barbro Lindgren, Meg Rosoff, Maurice Sendak och Shaun Tan. Konstverkens utrryck varierar från bronsskulpturer, tittskåp, hemliga spår i marken, ljusskyltar och en serie väggbilder. 

Konstverken utgår från barnets perspektiv och värnar barnens rätt till komplex, nyskapande och reflekterande konst. Astrid Lindgren memorial Award lyfts fram för att framhäva barnlitteraturens betydelse och de värderingar priset står för såsom hög konstnärlig kvalitet för barn och demokratiska värderingar som alla människors lika värde. Stråket färdigställdes år 2020.

Johan Thurfjell: Jättehemligt 

Johan Thurfjell har i sin gestaltning utgått från 2014 års pristagare, Barbro Lindgren. Verket Jättehemligt utgår löst från hennes bok med samma namn, men vill egentligen fånga det virvlande fantasiflödet och barnperspektivet som han tycker genomsyrar Barbro Lindgrens hela konstnärliga gärning. Verket handlar om två fiktiva barn som sitter i varsin lägenhet på motsatt sida av Klostergatan. Verket vill visualisera de tankar på livet och världens hela innehåll som i ett ständigt men oförutsägbar puls rusar genom huvudet på dem. Barnens tankeflöde gestaltas genom de två bubblorna som genom sitt animerade ljus lyser upp då och då under dygnets alla timmar. Verket är i akrylplast med animerad LED-belysning.

Sara Möller: Daisy - så har jag det nu

Möller har arbetat med 2016 års pristagare Meg Rosoffs bok Så har jag det nu (How I live now). Skulpturen tolkar boken och dess berättarjag Daisy, som bär på sorg, ett mörker som under berättelsens gång sakta ljusnar och läker. Hon reser sig genom askan, kämpar med att
göra sig fri, tampas med mänsklighetens brutalitet och vetskapen om att livet är skört. Hon går från barn till nästan vuxen över en sommar. Daisy betyder tusensköna på engelska. I Möllers skulpturala verk har de två knopparna inte slagit ut i blom, men de börjar sakta
resa sig och blicka uppåt. Verket är i brons och sten.

Eva Larsson: Spårfinnarna 

Eva Larssons konstverk är tredelat och består av en bronsskulptur föreställande två barn som har gjort en upptäckt. Från denna skulptur leder sedan, för den nyfikne och uppmärksamma, ett spår, in till barnbibliotekets innergård. Spåret tar slut vid en skatt – ett tittskåp med en magisk, gyllene värld. Eva Larsson har inspirerats av 2011 års pristagare Shaun Tan. Larsson har tagit vara på barns bildspråk och berättande som med fantasi, lekfullhet och magi skapar en motpol till världens konformitet och gråhet.

Kolbeinn Karlsson: I månskenet dansar vi med monstren

Karlsson har arbetat fram en triptyk med digitalt tryck på formicaplattor. Hans verk är influerat av 2003 års pristagare Maurice Sendak, speciellt hans bok Till Vildingarnas Land men också av medeltida grafisk konst. Figurerna bestående av monster, djur och utklädda barn, dansar i månskenet. Karlssons tanke med konstverket är att förmedla en känsla av gemenskap och tillåtelse. Den gemensamma upplevelsen av något extraordinärt, befriande och roligt. Stämningen är lättsam och alla, stora som små, förenas i dansens koreografi.

Helena Piippo Larsson: Berättelser Om Natten

Helena Piippo Larssons konstverk består av både en bronsskulptur och en ljusskulptur, placerad på bibliotekets innergård. Piippo Larsson har hämtat sin inspiration från 2010 års pristagare Kitty Crowther men också från berättandet i stort. Den muntliga traditionen av berättandet, litteraturen som ett eget rum som skapas inuti oss själva när vi läser eller hör berättelser. En värld av fantasi. Skulpturen kan tänkas likna en koja, ett tält eller en lägereld, en plats att krypa in i eller samlas runt. Ljusskulpturen inuti bronsskulpturen ger ifrån sig ett glödande rosa sken. Mönster och färg är hämtat från Crowthers bildvärld.

Foto: Uppsala kommun/Pär Fredin