Den moderna bilderbokens portalgestalt

Utforskare av barndomens hemlighetsfulla skrymslen

Texten är skriven av juryn 2003.

Flera av Sendaks släktingar dog i Förintelsen under andra världskriget, vilket satte djupa spår i hans verk, inte minst i bildspråket i t.ex. We Are All in the Dumps With Jack and Guy, 1993 och i Dear Mili (Kära Mili), 1988, med text av Wilhelm Grimm.

Sendaks stora genombrott kom med Where the Wild Things Are (Till Vildingarnas land), 1963, där han i ett slag revolutionerade hela bilderboksberättandet. Boken har kallats bilderböckernas bilderbok, och ingen studie av modern barnlitteratur har kunnat gå förbi den. Den har översatts till en mängd språk och därmed lästs av flera generationer barn över hela världen. Ingen bilderboksskapare av idag kan vara helt fri från Sendaks inflytande.

Den farliga resa, som pojken Max genomför till sina inre aggressiva demoner i Where the Wild Things Are, skildras mästerligt i en ytterst ordknapp text och i bilder, där inte bara det visuella innehållet utan även bildernas skiftande storlekar och format bidrar till berättandet. Det visuella uttrycket av ett barns inre landskap, som man möter redan i denna bok, blev Sendaks kännetecken även i In the Night Kitchen (I nattköket), 1970 och Outside Over There, 1981.

Sendak förändrade som ingen annan ännu levande bilderbokskonstnär den moderna bilderbokens hela landskap - tematiskt, estetiskt och psykologiskt. Främst var det i de böcker som han både skrivit och illustrerat, knappt ett dussin till antalet, som han borrade sig in till barndomens hemligaste skrymslen. Själv liknade han barndomen vid "en sträcka av förödmjukelser" som han råkade komma ihåg bättre än vad de flesta andra gör.

Det finns en bild av en måne som vakar över barnen i nästan alla Sendaks böcker. Den lär föreställa hans överbeskyddande mor. När han som liten lekte ute, brukade hon titta ut genom fönstret för att försäkra sig om att han var i säkerhet. Det är sådana återkommande bilder och symboler som gör Sendaks författarskap unikt och spännande. Själv sa han:
"If I have an unusual talent, it's not that I draw particularly better, or write particularly better, than other people. I've never fooled myself about that. Rather, it's that I remember things other people don't recall: the sounds and feelings and images - the emotional quality of particular moments in childhood."

Som illustratör av andras texter demonstrerade Sendak på ett suveränt sätt hur bilder kan lyfta fram nya betydelser ur texten. I illustrationer till bröderna Grimms sagor fångade han i en enda bild upp hela handlingen och tillförde dessutom en särskild atmosfär. Illustrationerna till William Blakes poesi, eller till George MacDonalds, Randall Jarrells och Meindert DeJongs barnböcker har blivit klassiker i sig. Och Sendaks scenografi till musikaliska verk gav honom status som konstnär av allra högsta klass.

Det har sagts om Sendak att han var en dramatiker som hade en egen liten teater, där korta och egensinniga berättelser av de mest skiftande slag spelades upp till musik av Mozart. Och han var i sina bilder ytterst noga med valet av scenografi och aktörer, som han gestaltade i en teknik som vilar lugnt i en tradition från Cruikshank, Tenniel, Caldecott, Busch och Nicholson. Det grunda scenrummet hade ofta karaktär av gobelin, bakom vilken man kunde höra de spröda knäppningarna från scenmaskineriet. Hans böcker har blivit klassiker, som har tålt det slitage som alla ögon har utövat på hans bilder.