"Att skriva är en tröst"

Varför skriver du?

– För att jag sjunger dåligt! Att skriva är en tröst. För att det är vad jag är bäst på. För att jag älskar att komma på och berätta historier. För att jag ser på mina böcker som gåvor jag vill ge till dem jag älskar. För att det är ett sätt att ordna världen, ge den mening.

Hur tränade du upp din fantasi?

– Jag läste inte särskilt mycket som barn, men mina syskon och jag berättade historier för varandra. Särskilt jag och min lillebror som delade rum. Varje kväll turades vi om att hitta på historier för varandra. Jag minns att det var overkliga historier, vi hittade på galna karaktärer som vi återkom till och upprepade tills idén var helt ”uttömd”. Det har gett mig mycket. Jag tränade min förmåga att skapa, min fantasi, att forma berättelser. Kanske var det så jag blev författare?

Hur väljer du ämne?

– Det är ett mysterium. Varför plockar vi upp just den här stenen bland alla stenar på stranden och inte den här? Att skriva en roman är ett långt jobb, ord för ord, idé efter idé. Jag hämtar också idéer från sådant som hände när jag var liten och som har satt spår för livet.

Var skriver du?

– På mitt kontor, på min dator. Ofta till musik. Jag skriver också mycket på tågresor, i anteckningsböcker. Jag har en förkärlek för att skriva under höst och vinter. Och på morgnar. Jag skriver aldrig på natten!

Om skapandet av varje ny bok har du bland annat sagt att det är ”som
att gå på en skrämmande date.” Kan du förklara vad du menar?

– Det första mötet med berättelsen måste jag själv uppfinna, den sker inte av sig själv. Jag vet väldigt lite om vad som ska hända. Alla personliga egenskaper måste jag skapa, allt hänger på min talang eller min medelmåttighet. Att skriva en bok är också att möta mina läsare, som jag antar är smarta, känsliga och har humor. Mitt uppdrag är att förtrolla dem och det är en verklig utmaning som skrämmer mig varje gång.

Varför skriver du för unga?

–Jag säger ofta att jag skriver för alla, vilket är sant, jag tänker jag inte på ”barn” specifikt. Men jag måste erkänna att ju äldre jag blir, desto oftare känner jag mig rörd och förtrollad av dessa små personer: deras energi, oskyldighet och optimism.