Laurie Halse Andersons tacktal

Stort tack till H.K.H. Kronprinsessan Victoria, Ers Kungliga Höghet, som är här i kväll. Hon representerar inte bara kungafamiljen och det svenska folket, utan hennes arbete för barns hälsa gör henne även till en fantastisk förespråkare för barnlitteratur.

Jag vill tacka den framstående professorn Boel Westin och resten av juryn för Astrid Lindgren Memorial Award för denna hedersbetygelse. Jag vill också tacka ALMA:s anställda Åsa Bergman, David Nygård och André Vifot Haas, som har gjort min resa till Sverige så magisk. Jag vill rikta ett innerligt tack till Karin Nyman och Johan Palmberg, som delade med sig av sina minnen när de gav mig en rundtur av Astrid Lindgrens lägenhet.

Jag är överväldigad av den vänlighet och det stöd som svenska bibliotekarier har visat mig, och likaså de journalister och läsare som jag har träffat här. Ett särskilt tack till mina första svenska förlag, Rabén & Sjögren och Lavender Lit, samt till mitt nya förlag här: Natur & Kultur. Stort tack även till Cecilia Falk och Ann Margret Forsström för deras skickliga översättningar av mina böcker till svenska.

Stort tack och en stor amerikansk kram till alla människor i Sverige och till den svenska regeringen.

Sist på den här listan men först i mitt hjärta: min familj. Det kan vara riktigt tufft att ha en författare som partner - eller som mamma. Till min man Scot, till mina döttrar Stephanie och Meredith, som är här i kväll, och till våra barn och många barnbarn där hemma, ni får all min kärlek.

Men jag är så lyckligt lottad för jag har nämligen inte bara en familj, utan två! När jag var 16 år hade jag turen att vara utbytesstudent. Jag bodde hos en svinuppfödare i Danmark, hos den mest tålmodiga och förtjusande familj man kan tänka sig. Jag är överlycklig att mina danska bröder och deras fruar är här i kväll. Jag är så tacksam för mitt år hos er. Men jag är också tacksam för att vår relation har utvecklats och blivit djupare och starkare, medan vi alla har blivit lite äldre och mycket gråhårigare. Tusen tack, familjen Sørenssen!

Astrid Lindgren och hennes böcker har länge varit Polstjärnan på min himmel. När jag var liten var Pippi Långstrump min hjälte för att hon var så stark och rolig, och så hade hon fräknar, precis som jag.

När jag blev författare hjälpte Astrid Lindgrens kamp för barns rätt till läsning mig att hitta min väg. Hon hjälpte till att forma min ansvarskänsla gentemot mina läsare och deras familjer.

Förra veckan visade personalen på Kungliga biblioteket mig några av skatterna i Astrid Lindgrens arkiv, som finns med på Unescos lista över Världsminnen. De plockade fram en ensam liten bok som fick mig att tappa andan. Det var en tjeckisk översättning av Bröderna Lejonhjärta: Astrid Lindgrens berättelse om kärlek, uppoffringar och att göra uppror mot tyranni och förtryck.

Regeringen i dåtidens Tjeckoslovakien förbjöd boken. Exet av Bröderna Lejonhjärta som jag såg på biblioteket var ett samizdat. Den hade översatts, kopierats och spridits i hemlighet, underjordiskt, eftersom berättelsens budskap om frihet och kärlek utgjorde ett sådant hot mot makthavarna.

Litteratur lyckas sprida ljus över oss under mörka perioder.

Genom tiderna, i olika länder och kulturer, har folk använt sig av berättelser för att rusta sina barn för den värld de ska ärva. Berättelser öppnar dörrar till samtal och utveckling. Böcker stärker oss! De hjälper till att lägga grunden till moral och visdom.

Men i dagsläget i USA upplever vi censurering av barnlitteratur i aldrig förut skådad omfattning. Av mina böcker brukar de förbjuda Säg något och Shout, eftersom båda böckerna behandlar sexuellt våld. De kallas ofta för pornografi.

Hundratals - hundratals! - författarkollegor i USA har också fått sina böcker förbjudna.

Extremisterna som förbjuder böcker i USA vill inte att barn eller tonåringar ska få läsa om sex, om något som har att göra med homosexuella eller transpersoner, om svarta eller bruna personer, eller om andra religioner utöver deras egen tolkning av kristendom.

Makthungriga, hatfyllda extremister börjar med att förbjuda böcker. Historien har lärt oss att efter det kommer de förbjuda människor. Och det är då blod börjar spillas.

Efter att de senaste tre åren ha försökt slå tillbaka mot denna antidemokratiska censur var jag utmattad och nedslagen.

Men då ringde den underbara Boel Westin och hela ALMA-juryn till mig och förändrade mitt liv. ALMA-priset har gett mig hopp. Det har inspirerat mig att våga drömma igen. Precis som Pippi Långstrump känner jag mig stark nog att klara av vad som helst.

När Astrid Lindgren mottog H.C. Andersen-medaljen 1958 sa hon: "Allt stort som skedde i världen, skedde först i någon människas fantasi."

Jag ber er att avlägga det här löftet tillsammans med mig: att tillsammans ska vi drömma fram världen som våra barn förtjänar.

En värld som respekterar alla barns rättigheter och behov.

En värld som hedrar och skyddar konstnärlig frihet i alla nationer, i alla dalar och på alla bergstoppar.

En värld som vi ska plantera i kärlek, fostra med glädje, så att alla våra barn äntligen kan fira en fridfull värld.

Först ska vi drömma om den världen och därefter ska vi skapa den.

Jag står framför er här i kväll, vördnadsfull, och överväldigad av tacksamhet. Tack för denna otroligt fina gåva, att få vara 2023 års mottagare av Astrid Lindgren Memorial Award.

Tack så mycket!