Längtan efter kärlek och tillhörighet
Texten är skriven av Boel Westin och Elina Druker, 2022.
En överlevare som vägrar att bli tystad. Så beskriver sig Laurie Halse Anderson i sin poetiskt berättade memoar Shout (2019) och så kan flera av hennes huvudpersoner karaktäriseras. I sina uttrycksrika ungdomsromaner – genomgående skrivna i jagform – ger hon röst åt den unga människan med en ibland brutal ärlighet. Här finns den tidvis desperata uppgivenheten samtidigt som viljan till förändring görs levande genom sökandet efter mening, identitet och sanning.
Laurie Halse Anderson som debuterade 1996 har prövat olika genrer i sitt författarskap och skrivit texter till barnböcker och bilderböcker. Hennes litterära genombrott kom med ungdomsromanen Speak (1999). Den 13-åriga Melinda har blivit våldtagen på en stökig fest och ringer polisen. Men hon kan inte förmå sig till att berätta vad som hänt. Hur kan man tala om det som omvärlden vägrar att se? Hur kan man tala för att bli hörd och trodd? Speak är en initierad och skickligt skriven skildring av hur den våldtagna stigmatiseras genom fysisk och psykisk mobbning. Melinda som har brutit mot tysthetskoden förnekas av sin bästa vän och blir utstött från de sociala sammanhangen i skolan. Hennes strategi för att överleva smärtan, skammen och ensamheten är att sluta tala.
Titeln Speak ska läsas som en uppmaning till att våga tala i egen rätt så att omvärlden lyssnar: ”speak up for your self”. Andersons roman utkom långt före MeToo-rörelsen och fick ett enormt genomslag. Bokens betydelse för att träda fram och berätta om sexuella övergrepp – oavsett kön – är också omvittnad. Speak är översatt till flera språk och har omarbetats till grafisk roman med bilder av Emily Carroll (2018). Den har också filmatiserats (2004). Liksom flera av Andersons böcker förekommer den ofta på listor över så kallade ”banned books”, böcker som i vissa stater eller distrikt av USA förbjuds i skolor och inte köps in av bibliotek på grund av ämnet eller handlingen. En av dikterna i Shout skildrar ett möte mellan författaren och en skolbibliotekarie som inte kan riskera sitt jobb genom att beställa Speak.
En av de ofta bannlysta böckerna är Twisted (2007), en skarp och sensibel utforskning av manlighetens utmaningar och begränsningar ur den unge Tyler Millers egensinniga perspektiv. Han har klottrat ner skolan med sprayfärg och bestraffas med hårt kroppsarbete – något som bokstavligen förvandlar honom både till kropp och själ. Boken kan beskrivas som en uppgraderad version J. D. Salingers The Catcher in the Rye men samtidigt är den också annorlunda. Tonläget hos den självrannsakande och ofta träffsäkert iakttagande jagberättaren i Twisted är besläktat med Salingers Holden Caulfield, men det präglas av en dyster uppsluppenhet i kombination med en växande desperation över förhållandet till familjen, fadern och den snyggaste flickan i skolan. Ett exempel är Tylers omsorgsfulla lista över olika alternativ till självmord med noterade fördelar och nackdelar. Ett annat hans diskussion med en lärare om tolkningen av Christopher Marlowes drama Faust och frågan om att sälja sin själ till djävulen. Att Salinger hör till de författare som Anderson förhåller sig till görs tydligt i Shout där en av dikterna bär titeln ”Salinger and me”.
Flera av ungdomsböckerna utspelas i anknytning till skolgången i high-school – förutom Speak gäller det exempelvis Catalyst (2002), Prom (2005) och Twisted – men den specifika miljön fungerar på samma gång som en spegling av världen utanför skolans ramar. Att platsen eller rummet får reflektera känslor, uttryck, stämningar är typiskt för Andersons skrivsätt. I Speak tar den utstötta Melinda sin tillflykt till en skrubb i skolan och i Wintergirls återvänder huvudpersonen gång på gång till det hotellrum där hennes vän har dött – det blir också den plats där hon till sist isolerar sig. Den besatthet som kan prägla Andersons unga gestalter handlar ofta om tron på en idé eller att osvikligt följa sin egen väg. Det gäller exempelvis Kate Malone i Catalyst som fixerat sig vid att komma in på ett berömt universitet och Tyler Miller i Twisted som inte vill foga sig i samhällets normer. Känslan för individens integritet är påfallande i Laurie Halse Andersons ungdomsromaner.
Besattheten kan också gälla tvånget till att kontrollera kroppen, som i Wintergirls (2009), en skakande och utförligt dokumenterande skildring av två flickors livshotande ätstörningar med kaloriräkning och självskadebeteende. Tidigare vännerna Lia och Cassie är som infrusna i sina kroppar i sin strävan att bli den allra tunnaste. Frågan om självkontroll uttrycks konkret och gripbart genom att enstaka ord, namn och tankar stundtals stryks över på boksidan – det blir som fragment av berättaren Lias innersta tankar eller önskningar som hon vill hemlighålla eller strängt förtränga. Det bildrika språket hos Anderson tar ofta spjärn i litteratur och myter. I Wintergirls hänvisas till den sovande Törnrosa, men starkast till myten om Persefone som förs ner i underjorden av dödsrikets härskare Hades och som endast under sommarhalvåret tillåts att vistas ovan jord. Det är en talande parallell till vinterflickornas balansering mellan liv och död – Lia överlever ett självmordsförsök och finner vägen tillbaka efter sin sjukdom medan Cassie dör av sin bulimi.
Betydelsen av tiden och minnet för den unga människans utveckling är en särskild narrativ drivkraft i The Impossible Knife of Memory (2014). Hayley och hennes pappa har återvänt till den stad där Hayley växte upp för att hon ska kunna gå klart skolan. Pappan är krigsveteran, lider av posttraumtiskt stresssyndrom och missbrukar alkohol för att förtränga sina plågsamma minnen. Hayley – som blir den vuxna i familjen – lever för sin del i ständig oro för pappan och döljer sin svåra situation för skola och myndigheter. Samtidigt som gestaltningen av vardagen, skolkamraterna och vuxenvärlden präglas av cynism och sakligt torr humor, är det uppenbart att Hayley förtränger svåra minnen från sin barndom. Först när hon möter Finn – som vinner hennes tillit – kan hon börja bearbeta sina upplevelser.
Andersons historiska romaner inleddes med Fever 1793 (2000), en skildring av gula feberns härjningar i USA i slutet av 1700-talet. Men den stora satsningen är trilogin Seeds of America som innehåller delarna Chains (2008), Forge (2010) och Ashes (2016). Trilogin inleds året för självständighetsförklaringen 1776 och utspelas under och efter tiden för den så kallade amerikanska revolutionen; striden mellan engelsmän och patrioter som ledde till att ett antal stater på östra sidan frigjorde sig från britterna och bildade Amerikas förenta stater. Den avslutas 1781. I fokus står den 13-åriga slavflickan Isabel som tillsammans med sin syster utlovats frihet i sin ägares testamente. Men istället säljs hon på auktion och skiljs från systern. När hon möter slavpojken Curzon engageras hon för att spionera på sina ägare som känner till britternas planer på en invasion. I Forge skiftar berättarperspektivet till Curzon och hans kamp i den patriotiska armén. I Ashes riktas siktet mer och mer in på deras dröm om att leva i frihet och sökandet efter den försvunna systern Ruth.
Seeds of America är en imponerande tids- och samhällskildring som visar Andersons glödande intresse för amerikansk historia och hur de enskilda människornas öden formas. Varje kapitel inleds med ett citat som fäster berättelsen i tiden. Dessa autentiska textfragment bildar en kör av historiska röster, från guvernörer, politiker, officerare och slavägare till slavar, den patriotiska rörelsens soldater och de som ville avskaffa slaveriet. Trilogin bygger på en omfattande forskning och olika former av dokumentation kuggas in i framställningen genom utdrag ur brev, vittnesmål, dagböcker, tidningsartiklar. Ett exempel är en tidningsannons från 1776 om en förrymd slav. Ett annat ett utdrag ur en petition om frihet från en grupp slavar ställd till guvernören i Massachusetts 1774. Varje del i trilogin innehåller ett appendix med information om de historiska händelserna och om trilogins tillkomst med referenser och förslag till vidare läsning.
”Hennes böcker har förändrat liv” har det sagts om Laurie Halse Anderson och många har vittnat om betydelsen av hennes verk. Att dialogen med läsarna är öppen och intensiv är tydligt. Två decennier efter originalutgivningen utkom Speak i en jubileumsutgåva (2019). Samma år publicerades Shout, en självbiografisk berättelse i poetisk form där Laurie Halse Anderson skildrar sin uppväxt och vägen till böcker, läsning och språk. Det här är berättelsen om en flicka som förlorade sin röst och som skrev fram en ny, skriver hon i sin introduktion till boken. Genom den poetiska memoarens form kallar hon hon fram sina minnen och erfarenheter, en process som får knyta an till hennes böcker. Liksom Melinda i Speak blev Laurie Halse Anderson våldtagen vid 13 års ålder, ett övergrepp som påverkade livet och författarskapet. Shout är en poetisk pendang till Speak och som titeln markerar är det inte tillräckligt att våga tala. Den som vill överleva måste skrika. Det enda som hjälpte mig att andas var att öppna en bok, skriver Anderson i en av dikterna. Avslutningen i dikten “#MeToo” lämnar ingen tvekan om vad författaren vill säga: “Me to be stronger / you to stand taller / we to shout louder / than they thought / we could”.
Längtan efter kärlek och tillhörighet är en återkommande tematik hos Laurie Halse Anderson och hon manar i sina texter intensivt fram tillstånd, stämningar och känslor på ett sätt som griper tag i läsaren. Men hennes mörkt glimmande realism väjer aldrig för det svåraste.
Foto: Susanne Kronholm
