Marion Brunets tacktal

God kväll, allihop.

Jag har tänkt på talet som jag måste hålla här idag sedan den första april. Vilket fantastiskt datum!

Faktiskt så är det inte sant. Jag tänkte inte på mitt tal den första april. Vad jag först och främst gjorde var att skratta, skrika av glädje, svara på dussintals grattismeddelanden och undra om nån hade begått ett misstag.

Jag tänkte igen och igen "varför jag?" och läste och läste om juryns tillkännagivande.

Hjärtat var på väg att brista av stolthet och jag drack champagne med mina vänner.

Men det var det här talet som skulle skrivas.

Vanligtvis är jag förtrogen med koncisa, sakliga tal. Man tackar alla, ser till att man inte glömmer någon och slutar med "nu dricker och äter vi". Men det fanns inte en chans att jag nöjde mig med något sådant vid en händelse som denna. Jag kan inte göra någon snabb liten formulering när ni har gett mig den bästa belöningen man kan aspirera på inom skönlitteratur för unga vuxna.

Vår attityd gentemot litteratur för unga vuxna säger mycket om vår relation med unga. Med det extraordinära priset Astrid Lindgren Memorial Award placerar Sverige författare av skönlitteratur för unga, och därmed unga vuxna, i centrum av kulturscenen.

Det är sällsynt. Det är ovärderligt.

Jag är djupt berörd över att ha blivit utsedd bland alla nominerade.

Vi lever i komplexa, utmanande tider. Vi kan inte ignorera extremhögerns framväxt över hela världen, det ökande antalet miljökatastrofer och förvärringen av sociala orättvisor. Det är skrämmande för oss, men ännu mer skrämmande för framtida generationer. Och det är delvis det som mina romaner för ungdomar handlar om.

Men när jag skriver för dem är det inte för att jag vill varna dem för någonting. De behöver inte mig för det, för de upplever redan det jag avslöjar.

Deras bekymmer är också mina, min upprördhet är också deras.

Jag står på deras, och mina karaktärers, sida. Inte ovanför dem.

Jag kan nog tryggt påstå att Astrid Lindgren kände sig lika nära sina karaktärer. Hon var modig nog att gripa sig an mörka ämnen såsom död och övergivenhet, och hon tog sina läsare på stort allvar. Hennes fallenhet kom till stor nytta inom barnlitteraturen, ja, men den talar till oss alla, oavsett hur gamla vi är.

Och nu är jag extremt stolt över att mitt namn förknippas med hennes.

Jag avslutar med att citera denna mening som jag hittade i hennes biografi:

"Det är ren tur om det i varje generation har funnits en sann historieberättare med sin alldeles egna röst, som man lyssnar på med nöje och aldrig glömmer."

Jag hoppas att jag gör henne rättvisa och är en sådan författare.

Tack, allihop. Jurymedlemmar, förläggare som stöttar mig och vägleder mig, översättare, bokhandlare, lärare och läsare - unga och inte så unga. Tack!