En orubblig tro på lekens och fantasins kraft
Texten är skriven av Elina Druker och Maria Lassén-Seger, 2020.
Vad händer när man äter bullar bakade av moln? Redan i genombrottsverket Molnbullar (2004, Gu-reum-bbang) visar Baek Heena prov på innovation och ett sökande efter ett eget visuellt uttryck. Bilderbokens centrala karaktärer (en kattfamilj), deras hem och utomhusmiljöer är gjorda i papper och kartong som därefter ljussatts och fotograferats av Hyang Soo Kim. Kontrasten mellan de platta pappersformerna och de tredimensionella rummen, resulterar i en dynamisk och magisk värld med kraft att suga in åskådaren i berättelsen.
Molnbullar utspelar sig en regnig vardagsmorgon när två syskon hittar och tar med sig hem ett litet moln. Av molnet bakar mamma katt bullar som de äter till frukost. Bullarna är inte bara himmelskt goda, de ger den som äter dem molnets lätthet och en förmåga att flyga. Detta kommer väl till pass för kattbarnen som med hjälp av molnbullarnas magiska kraft räddar sin pappa ur en jobbrelaterad knipa. Bilderboken berättas av flickan i familjen och allierar sig starkt med barnets lek- och fantasivärld. Molnbullarna blir ett verksamt uttryck för mirakel i vardagen som växer fram ur omsorgen om varandra.
Baek Heena har, sedan debuten, utvecklat en egensinnig och högst originell bilderboksvärld. I den konstruerar hon sina berättelser närmast som scenstycken med hjälp av kulissartade miljöer och effektfull belysning. De tekniker hon använder ansluter sig till en gammal tradition av dock- och leksaksböcker, liksom teaterböcker, genrer som Baek utvecklar och förnyar med högst originella tekniska och konstnärliga lösningar. I hennes tidiga bilderböcker finns en förkärlek för dockskåpsliknande miljöer med platta figurer i papper eller dockor i textil. Dal Sha-bet (2011, Moon Sherbet) utspelar sig en stekhet sommarnatt i ett höghus vars invånare vakar på grund av hettan.
När månen smälter och den överbelastade luftkonditioneringen orsakar elavbrott får invånarna avnjuta månglass som lindrar hettan och ger lugna, svala drömmar. Här har Heena Baek släppt loss hela sin kreativitet och tagit dockskåpsleken till nya höjder så att läsaren kan kika in i höghusinvånarnas personligt utformade hem. Nattens hetta synliggörs i kontrasterna mellan tryckande mörker och flämtande ljus, samt ljuder i den smältande månens dropp droppande, luftkonditioneringens surr surrande och kylskåpens hum hummande. Baeks bilderboksvärld är inte bara förbluffande i sin visuella detaljrikedom utan också i sin förmåga att göra läsaren delaktig i dess sinnliga verklighet.
Heena Baek riktar ofta uppmärksamhet mot bokens spatiala och materiella konstruktion. Hennes teknik kan jämföras med tittskåp eller dioramor, där föremål arrangeras i en låda eller en inglasad monter på ett sådant sätt att de ger en perspektivisk helhetsbild. Baek har själv nämnt Hitchcocks Rear Window som inspiration för Molnbullar och samma koncept har använts i arbetet med höghusen i Dal Sha-bet. Uh-je-jo-nyeok (2012, Last night) – som även den utspelar sig i ett höghus – har i sin tur dragspelsbokens form, vilken understryker att berättelsen omfattar höghusets sammanlänkade lägenheter och liv.
För varje uppslag får läsaren kliva in i de olika hemmen och ta del av ögonblicksbilder ur invånarnas vardag, problem och relationer. Boken visar hur de alla, trots sina egenheter och skillnader, hör samman och har mer gemensamt med varandra än de tror. Draget av dockskåpslek och hantverk är som starkast i den här boken vars figurer ståtar med att de är handgjorda, tredimensionella dockor. Herr Zebras kropp är gjord av randigt bomullstyg, och hans grannar herr och fru Hund har knappögon och är hoptråcklade med synliga stygn. Charmen hos dessa figurer bygger långt på att de inte är perfekt utformade utan tvärtom luggslitna och präglade av skevheter och skavanker.
I senare bilderböcker – såsom Jang-su-taang seon-nyeo-nim (2012, Bath Fairy), Al-sa-taang (2017, Magic Candies) och Na-neun ghe-dah (2019, I am a Dog) – är Baek Heenas bokkaraktärer alltmer uttrycksfulla med plastiska, fasta kroppar formade i lera som framhäver deras anatomi, kroppsspråk och ansiktsdrag. Även miljöerna utvecklas mot en mer animerad och filmisk stil, vars skiftande ljussättning, bilddjup och rumslighet är högst innovativ inom bilderboksmediet.
Arbetsprocessen bakom böckerna är långsam och tidskrävande. För att variera mimiken och kroppens utseende eller hållning, skapar Baek flera små lerfigurer i olika varianter och positioner som sedan målas och förses med klädsel. Baek har berättat att hon inspireras av själva hantverket, bilderbokens dimensioner och bildens tvådimensionalitet. Hängivenheten åt hantverket, skulpterandet och ljussättningen, liksom uppmärksamheten på varje liten detalj, är lika viktig för slutresultatet som den är beundransvärd och imponerande. Det kan handla om att göra otaliga exemplar av en karaktär med små, små variationer i kroppsspråk eller ansiktsuttryck, att sy små klädesplagg, tillverka små skor eller trycka en tapet för hand även om den bara skymtar på väggen till ett rum som anas i bakgrunden av en berättelse.
Samma omsorg som Heena Baek ägnar sina skulpterade karaktärer ägnar hon de miljöer som omger dem. Rummet öppnas och vidgas på ett sätt som närmar sig animationens. Samtidigt formar belysningen rummen och skapar en säregen, inbjudande och intim stämning. Bilderna som rytmiskt växlar mellan när- och helhetsbilder utgår ofta från barnkaraktärens upplevelse. I Jang-su-taang seon-nyeo-nim (Bath Fairy) besöker en liten flicka ett gammalt badhus, där hon möter en mystisk äldre dam som visar sig vara en badfé. Baeks sinne för situationskomik samt barnets starka upplevelseförmåga kommer här till sin fulla rätt. Den sinnliga njutningen i att sjunka ner i svalkande vatten eller lögas i ett hett bad fångas på pricken. Såväl barnets som den äldres nakna kroppar skildras avdramatiserat och nyanserat. Den glädjefyllda scenen där den äldre kvinnan och barnet dyker under vattnet tillsammans är en av bokens höjdpunkter.
Heena Baek befolkar sina bilderböcker med dockor och djur som genomgående har starka, mänskliga drag. Medan flertalet av hennes böcker fokuserar på barn och förmedlar ett starkt barnperspektiv, har hon även skildrat vuxna och äldre personer på ett finstämt och humoristiskt sätt. Ett exempel är Bath Fairy, ett annat Pat-juk hal-mum-ghwa ho-rang-ee (2006, The Red Bean, Granny and the Tiger) med text av Yun-kyu Park. Berättelsen baserar sig på en koreansk folksaga och Baek har här gjort sina uttrycksfulla dockor av ”hanji” som är ett traditionellt koreanskt papper tillverkat av mullbärsträd. I Dal Sha-bet är huvudpersonen en äldre vargdam. Det är hon som har handlingskraft att samla upp de smältande måndropparna i en skål och laga magisk, svalkande sorbet till alla i huset. Hon lyckas även få månen att återuppstå så att de hemlösa månkaninerna – karaktärer kända från asiatiska folksägner och mytologier – kan återvända hem igen. Det finns, med andra ord, en stark sammankoppling mellan yngre och äldre generationer i Heena Baeks bilderböcker samt ett levande intresse för att utforska och integrera traditionellt litterärt stoff.
Baeks bilderboksvärldar öppnar dörren till det förunderliga och magiska. Detta gäller inte minst Pi-ya-ghi Eomma (2011, Little Chick Pee-yakis Mum) som är en av de få bilderböcker i Baeks produktion som ritats med kol och tusch. Denna hejdlösa och föga insmickrande bilderbok skildrar föräldraskapet både osentimentalt och humoristiskt skruvat. Katten Mjahau lever för att jaga, plåga och äta upp smådjur ända tills hen slukar ett hönsägg och, till sin egen stora förvåning, föder en liten kyckling. Denna osannolika händelse leder till en minst lika otippad förvandling hos Mjahau som tar sitt ansvar för att skydda och fostra lilla Pee-yaki och därmed hittar en ny roll i livet.
En förhöjd och förtrollad vardag utgör ofta kärnan i Heena Baeks berättelser. I kombination med ett individnära perspektiv iscensätter hon berättelser som låter läsaren komma karaktärernas känsloliv nära. Så är fallet särskilt i Al-sa-taang (Magic Candies) som handlar om den ensamma pojken DongDong vars tillvaro ställs på sin spets när han råkar få tag i magiska godiskulor som ger honom förmågan att höra och tala med djur, föremål och sin döda mormor.
Berättelsen är utformad som DongDongs inre monolog, vilket understryker hur de magiska händelserna hänger samman med hans känslomässiga processer. På ett mångtydigt och subtilt sätt skildrar Baek hur pojken stegvis lär sig förstå sig själv och andra bättre. Framför allt handlar det om att komma pappan närmare och att hitta en väg ut ur ensamheten.
Al-sa-taang kännetecknas också av att Baek låter texten och de koreanska skrivtecknen bli en integrerad del av bilden och bokens händelseförlopp. På ett närmast konkretistiskt sätt använder hon ord och bokstäver som någonting materiellt och formbart. Det här greppet förekommer även i tidigare bilderböcker men blommar här ut till fullo, särskilt vad gäller att uttrycka DongDongs komplicerade förhållande till sin vardagströtta pappa. Pappans malande tjat fyller en hel boksida med en bedövande kompakt textmassa, medan hans outtalade ömhet för sonen tar form i lätta, slingrande ord som svävar genom luften först när vardagssysslorna är över. På ett senare uppslag ger Baek, på liknande sätt, röst åt fallande höstlöv. I form av svävande, lätta ord uttrycker de en sista hälsning: hejdå, hejdå, hejdå... Effekten av detta grepp är storslaget poetisk i sin antydan att världen är en levande och besjälad plats.
Det individnära perspektivet i form av en inre monolog kännetecknar även Heena Baeks senaste bok, Na-neun ghe-dah (I am a Dog), som utgör en ”prequel” till Al-sa-taang och berättas av pojken DongDongs hund. Det är en känslig och finstämd skildring av en hund och hans människofamilj där läsaren får ta del av hundens förståelse av världen, saknaden efter dess mor, vänskapen med pojken i familjen och insikten om att den måste ta hand om sin människofamilj. Känsloregistret är brett, greppet inbjudande och trovärdigt. Berättelsens respekt och intresse för djurs behov och känslor tar sig uttryck i att hunden skildras ovanligt nyanserat vad gäller skiftande ansiktsuttryck, talande blickar och kroppsspråk samt i erkännandet av dess förmåga att känna längtan, sorg och glädje.
Heena Baek förnyar bilderboksmediet genom att modigt och kompromisslöst utveckla egna tekniker och konstnärliga lösningar som tillför hennes bilderböcker hantverkets och animationens stilmedel på nya, spännande sätt. Baeks känsla för material, rumslighet, kroppar och mimik är imponerande och innovativ. Hennes genomkomponerade bilderböcker inbjuder till upprepad läsning och ett ingående betraktande av de minutiöst uppbyggda bildvärldarna. Ändå står hantverkets skicklighet aldrig i vägen för själva läsupplevelsen. Baeks förtrollande bilderboksvärldar engagerar, roar, förundrar och berör. Barnperspektivet är genomgående, likaså en orubblig tro på lekens och fantasins kraft i våra liv. Ur hennes bilderböcker stiger en kör av röster som ber oss stiga in i hennes bildvärldar för att se, tänka och känna på nya sätt.
Foto: Elliot Elliot
